Hej alla bloggare.
Det tillhör inte alls ovanligheten att barn utsatts för mobbing i skolan, allra minst att man vågar prata ut om det vilket jag tänker göra. Under hela min uppväxt har jag ofta bland klasskamraterna varit det svarta fåret, jag var den man kunde trampa på osv, speciellt när man märker att någon är annorlunda. Jag tror det hela började på dagiset då alla andra barnen lekte och stimade, medans jag alltid satt i ett hörn och tittade i en bok och var väldigt mycket för mig själv. Sen när jag kom till lågstadiet så syntes det tydligt att jag hade svårare än alla andra med skoluppgifterna och läxorna var ett rent helvete, jag fick en elevassistent som var helt fantastisk med att hjälpa mig med mina skolgrejer. När jag gick i årskurs fyra så konstatera man efter en utredning att jag hade en lättare funktionsnedsättning som kallas autypisk autism. Det beskedet blev ingen vändning, det blev egentligen ingen skillnad alls jämfört med hur det var innan utredningen gjordes, förutom att mina föräldrar rådde mig att inte berätta för någon skolkamrat. Så fort man ser en person som är annorlunda så tar barn och ungdomar ofta tillfället i akt och letar efter fel på folk för att sedan förlöjliga en. Mobbing kunde inträffa bland annat i omklädningsrummet efter idrottslektion där man kunde ibland göra mig till ett åtlöje och slå en med handukar med mera.

Högstadiet trodde jag skulle bli en vändning direkt, men jag hade fel. Kommer ihåg att jag stod utanför musiksalen. En kille i klassen som var mer eller mindre skolans bråkstake sa några väl valda ord, senare lyfte han på mig och snurrade runt på mig upprepade gånger mot min vilja då jag sa åt honom att sluta. Efter ett tag snurra han på mig en fjärde gång tror jag det var och denna gången som han snurrade så släppte han taget om mig så jag flög iväg långt och jag tror jag jag landade på knäna. Jag kommer än idag ihåg vilken ilska som bubblade i mig, så jag gick raka vägen till rektorn och berätta vad som hade hänt, vilket hon såg väldigt allvarligt på och eleven fick sig en rejäl tillsägelse.
Kommer också ihåg på en träslöjds lektion då jag anklagades av läraren att ha filat sönder bordet i träslöjdssalen under pågående lektion, i själva verket var det en elev som greppat tag om min hand där jag höll filen och gjorde rörelser med min hand för att jag senare skulle få skulden för något som jag inte gjort. Jag försökte även förklara detta för läraren som inte ville lyssna. Han hade beslutat att jag skulle åka tidigt till skolan två dagar senare för att hjälpa honom att laga hacket som bordet fick. Men tack vare min underbara mamma som vidtog återgärder så slapp jag att åka tidigt till skolan och för en gångs skull hade rättvisan segrat.

Det som hände på mellanstadiet då elever trakassera mig i duschen efter idrotten, det var en rädsla som tyvärr följde med till högstadiet och jag tror att jag gick andra terminen i åttan när jag vågade duscha första gången efter en idrottslektion på högstadiet, det var även då jag vågade gå ut med min funktionsnedsättning för andra då jag trodde att det skulle bli en vändning och det verkade bli bättre efter det och folk blev konstigt nog snällare.

Annars har min högstadie tid varit bra med två helt underbara elevassistenter som såg till att jag fick betyg som jag ändå blev nöjd med. Jag fick bland annat VG i syslöjd där jag under hela läsåret i nian var den enda killen, då jag var den enda av killarna som kom bra överens med syslöjd läraren.

Sen var det dags att börja gymnasiet där jag började i en linje som var för ungdomar med funktionsnedsättning och som behövde lite extra hjälp. Under gymnasie tiden så kan jag inte riktigt direkt peka på en speciell händelse som inträffat, men det fanns personer som man tyckte mindre om och det fanns en och annan person som jag visste att den hatade mig då en del välvalda ord kunde sägas, men då hade man så underbara lärare och personal som var helt fantastiska och tog tag i det. Efter fyra år i gymnasiet fick jag ta studenten som var helt fantastisk och en dag att minnas, det kändes som jag hade vunnit mot alla dom som varit elaka. Fast som ni läst så har jag på dom flesta skolorna mer eller mindre blivit en person som man letat efter fel på och tydligen hittat fel på också. Med detta sagt vill jag sprida budskapet: Döm aldrig någon människa på hur den ser ut eller hur svårt den verkar ha det, man vet aldrig vad den person kämpar med för att överleva.

Idag är jag 22 år gammal och jobbar på ett hunddagis och har ett bra liv. Jag är dessutom förlovad med den bästa tjejen man kan önska sig :) ? Älskar dig Matilda ?

Tack för mig och kram på er !!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla !! För första gången på länge så startar en vecka med en seg morgon då man knappt vill lämna sängen, men förr eller senare har man inget val, så det var bara att ta sig kragen och gå upp för att starta en ny arbetsvecka. Dagen har annars...

Jag och min kompis har laddat upp en ny video på Youtube. Ni hittar länken i bion på våran gemensamma instagram som heter daniboii_schiimon Ni är också välkomna att följa oss på instagram kontot ? ...

Jag och min kompis har startat en Youtube kanal. Idag släppte vi våran första video. Ni hittar länken på våran gemensamma instagram som heter: daniboii_schiimon ...

Då var det en ny månad med nya möjligheter. Det innebär även att MOVEMBER är över, så nu är mustaschen borta ? ...

Följ mig på instagram. Heter daniboii_94 #instagram